I Finland bor tusentals människor med teckenspråk som modersmål. Döva, personer med nedsatt hörsel, användare av Cochleaimplantat och hörande med teckenspråk som modersmål räknas alla som teckenspråkiga. Därutöver finns andra grupper som använder sig av teckenspråk som stöd för sin kommunikation.
De talade språkens ord motsvaras i teckenspråk av tecken, och tecknen bildas genom kombinationer av fem olika element:
- handform
- händernas position
- händernas rörelse
- händernas och fingrarnas orientation
- icke-manuella element (ansiktsuttryck, mun-, huvud- och kroppsrörelser).
Talspråkliga ord bildas, d.v.s stavas med hjälp av handalfabetet. Tecknat tal är ett slags hjälpspråk och följer ordningsföljden och strukturen hos det talade språket. Tecknat tal och teckenspråk kan användas taktilt, vilket möjliggör kommunikation med dövblinda.
I Finland har teckenspråket en lagstadgad position som minoritetsspråk sedan år 1995. Finland har två officiella teckenspråk, det finska och finlandssvenska teckenspråket. De liknar de är rätt lika, men innehåller också många avvikande tecken, d.v.s. ord.
Teckenspråk användas för att uttrycka alla sorters innehåll: allt från tjänstemannatexter till vitsar, från sagor till läkarutlåtanden. Teckenspråk är ett självständigt språk med sin egen grammatik och andra språkregler. Finlands lag bekräftar de finska och finlandssvenska teckenspråkens ställning i Finland. Varje land i världen har ett eget teckenspråk som vuxit fram inom den egna språkgemenskapen, vilket innebär att teckenspråk inte är internationellt.
Dock påminner de olika teckenspråken varandra till strukturen, och därför är det enklare för teckenspråkiga att överskrida språkgränser än för dem som använder sig av talat språk. Det finns även internationella tecken som används t.ex. i samband med internationella träffar för teckenspråkiga.
Vad är viktigt då man bygger en webbplats för döva?
En person med lindrigt nedsatt hörsel behöver inte nödvändigtvis använda sig av en hörselapparat, medan döva har sitt alldeles eget språk. Det finns alltså en hel del variation bland hörselnedsättningar och deras följder är individuella. Detta skapar utmaningar då det gäller t.ex. att uppfylla dessa personers informationsbehov.
Tillgången till information och möjligheten till interaktion är en förutsättning för jämlikt medborgarskap. Det finns ingen patentlösning för design av tillgängliga webbinnehåll för döva, utan serviceproducenten bör erbjuda olika alternativ, däribland användaren kan välja den lämpliga. Majoriteten av lösningarna som ökar innehållens tillgänglighet gynnar alla användare.
Notera då du bygger en tillgänglig webbplats
Designen av en webbplats bör ta i beaktande sidans hörselskadade användare. Tillgången till information borde inte vara beroende av mottagarens hörsel. Detta gagnar inte endast hörselskadade, utan även personer med normal hörsel som t.ex. använder sidan utan högtalare, befinner sig på en plats med mycket buller, inte kan använda sig av datorns audiofunktioner eller vill erhålla informationen i textform.
WAI:s tillgänglighetsföreskrifter (5) innehåller tre moment som gäller hörselskadade användare:
- Erbjud ett alternativ till auditivt och visuellt innehåll.
- Märk ut innehållen och formspråket noggrant
- Låt användaren kunna anpassa det tidskontrollerade materialet.
Interaktiva webbinnehåll
Ifall webbomgivningen innehåller tidskontrollerat material, bör användaren ha möjlighet att anpassa detta. Personer med nedsatt hörsel kan behöva en längre tid på sig för att ta del av auditivt material eller teckenspråkigt material på ett annat språk än det egna teckenspråket.
En helhet som använder sig av flera samtidiga medieformer borde kunna delas upp i flera separata delar . T.ex. kan en person som ser på en film med undertext inte nödvändigtvis koncentrera sig på att läsa texten och följa med händelseförloppet samtidigt. Filmen bör kunna pausas för att användaren ska kunna läsa texten.
Källor:
Finlands dövas förbund rf. Viittomakieli – kuuron äidinkieli (Hämtad: 16.06.2003)
W3C. 1999. Web Content Accessibility Guidelines 1.0 – W3C Recommendation 5-May-1999 (Hämtad: 18.06.2003)